Quornbitar
Matkorn
Matyoghurt/turkisk yoghurt
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
Gurkmeja
Paprikapulver
Chilipulver
Salt + peppar

Bryn quornbitarna i en stekpanna, som det står på förpackningen. Häll i hackad lök. När löken börjar mjukna, så klickar du i så mycket matyoghurt som du tycker. Pressa i en vitlöksklyfta. När det börjar koka ihop tar du i så mycket av kryddorna som du vill. Men prova dig fram! När det börjar bli klart kan du pressa i en halv citron, om du tycker så. Fast det gjorde inte jag. Servera med matkorn.

Smakade helt okej.

När hon nu så gärna vill köpa sig en flaska vin, så låt henne göra det!

Hon har fyllt tjugo (20) år, så det ska inte vara något problem!

Att hon har sin blåa overall på sig, beror på att det blir så kallt annars när hon åker i sin trampbil.

Jo, hon har fyllt 25!

Jag kan hålla med om att det var dumt att parkera trampbilen direkt utanför ingången till er, men hon har inte lärt sig trafikreglerna riktigt än. Hon har ju körkort som du ser, så det lär hon sig nog snart!

Jo, hon har fyllt 27.

//A:s pappa

Det hade varit finare med Lovelia, typ!

Men det är helblankt, någonstans har det gått snett!

Vid den gymnasiala skolan stannade bussen och blockerade mig för att släppa på de 29 eleverna. Det tog uppåt fyra minuter för dem att ta sig ombord.

Efter köpcentrat var det en hästkärra, en timmerbil och fyra personliga bilar framför mig. Det gick i max 60 på hundravägen.

Två mil senare var vi de samma i karavan.

Men jag var inte irriterad.

När man har hört samma nyheter hela eftermiddagen.

När man skiter i det här i dag!

Men den måste rivas, annars blir det bara en nöt till i samma förpackning, typ. En halv riven nöt sägs räcka för att få fart på suget. Klämmer du i dig mer kan du få mardrömmar redan innan.

För att det ska vara någon mening med det hela, så är det bra om någon annan tar den andra nöthalvan. Vilken sort den har, vill inte jag lägga mig i!

Däremot är det väldigt bra om du noterar namn och telefonnummer, så du inte senare upplever att det har blivit helt blankpolerat.

Sånt kan försämra framtidshoppet!

Ganska långt österut var det och hon där uppe må förlåta mig! Fortfarande minns jag hur billigt det var.

Varför utsätter man sig frivilligt för sånt?

Det är sen som maran hälsar på!

Redan på morgonen luktade han smuts, piss och alkohol när han satt där bredvid mig i lastbilen. Halvgrått hår, orakad och flanellskjortan hade en gång varit blårutig.

Ofta visade han hur man gör ett hästbett med handen. Han la sin smutsiga näve på mitt lår och klämde till. Djävulskt ont gjorde det.

Jag hade sommarjobb och Elis var med när vi flyttade sängar från det jättelika skyddsrummet under det dåvarande polishuset och till skolan där det skulle bo massor med folk under en vecka. Hissen fylldes med sängar av Elis där nere i underjorden och jag fick bära dem till bilen. Mellan hissvändorna klämde han då och då en öl.

När arbetsdagen var slut var han det också, men full och glad.

Det blev jobb för mig hela sommaren. Folk som flyttade och folk som ville få skräpet bortforslat. Allt möjligt flyttbart.

När höstterminen kom hade jag jobbat ihop rejält med pengar. Pengar till tobak och en del annat, så att mina intensiva gymnasiestudier kunde fortsätta ostört.

Onsdagar och antingen fredag eller lördag. 

Efter två terminer fick jag inget lån längre. För få poäng var svaret.

Fortfarande minns jag den jättesnygga tjejen med det långa blonda håret. På övervåningen där vi satt var det servering. Varsin flaska.

Mitt hjärta var som vanligt uppfyllt och medan jag sitter där och funderar på hur jag på bästa sätt ska kunna få till det, säger den blonda helt abrupt:

-          Ska vi gå hem till mig nu?

Jag var inte med på frågan! Jag satt och dåsade! Den gick mig förbi! Men som den intellektuella man som jag var klämde jag i alla fall fram ett:

-          Öh, va sa du?

-          Nej, det var inget!

Den blonda försvann snabbt och så var den kvällen förstörd!

Jag minns det än, jag kommer aldrig att glömma den blundern!

Fan!

Det är ju det naturliga.

Visst, några hittar nya former, men de är ju inte så många än så länge.

Paradigmet säger alltså att vi ska bilda par, så det gör de flesta av oss så gott vi kan. Några hamnar förstås utanför direkt och andra kommer till allteftersom. Skiter det sig, så kör vi kanske en runda till.

Jag också.

Möjligen med den skillnaden att jag numera uppskattar friheten mer.

Jag tror att det ibland kan finnas en rädsla för att bli ensam. En rädsla som kanske gör att man både går in i och stannar i relationer som egentligen inte ger så mycket. Ibland lite för länge.

Men många lyckas uppenbarligen utveckla sina relationer, så det är ju inte bara svart.

Det var bara det jag ville säga.

Varje månad skulle uppgifterna in, även om sandalimportören bedyrade att han aldrig köpte in några sandaler annat än inför sommarsäsongen. Ska det så ska det ju, för nån jävla ordning måste det ju vara!

Många prislämnare tyckte det var tråkigt att behöva ägna tid åt det. Ibland skrek de ”jävla blanketter”, till mig i telefonen. När man bara ville kolla läget, alltså.

Ibland kom det inte in några priser på flera månader från vissa. Då fick jag utlopp för min mer kreativa ådra! Rask snickrade jag ihop en skrivelse och adresserade den ”Till företagets chef”. Jag skrev att företaget enligt lag var skyldig att lämna uppgifter och att företagets medarbetare Kent Tallstump hade underlåtit att göra så. Om inga uppgifter inkommo inom 10 dagar skulle Sifferfabriken inlämna en anmälan till tingsrätten och tala om hur elakt företaget varit.

Varje gång som jag skickade ut den typen av brev, så kom det uppgifter tillbaka med vändande post! Sen var det aldrig några problem med det företaget mer. I alla fall inte så länge som Kent jobbade där. Någon gång ringde Kent förstås och tyckte att det var onödigt av mig att skriva till hans chef och nämna honom vid namn.

Tänk att ett brev betyder så mycket!

”Varför ringer du aldrig?”

Lätt att säga, men fan så svårt när numret har förkommit och namnet är okänt.

Platoniskt, var ordet!

Kollade noga med samvetet om det var okej att göra några harmlösa små avskrivningar på alla investeringar som jag gjort i dockor, kläder och glass mm, under alla dessa år.

När jag sen hittade ett gammalt tidningsurklipp från 2005,

”den unga debutanten Y svarade för en fin insats då hon fick hoppa in de sista 20 minuterna”,

så insåg jag att vi aldrig nådde break-even med någon idrottssatsning!

Det vore inte mer än rätt att man fick dra av åtminstone 50% av investeringarna!

Ett par miljoner, typ!

Mina uppfostringsmetoder har i efterhand fått underkänt på alla punkter av alla experter och jag dras med en svår ruelse.

Det är bara att erkänna, jag gjorde fel!

Minnet sviktar förstås lite, men jag förstår nu att det bl a var fel att

1. tvinga dig att sova på mage

”För att minska risken ……. ska barnet sova på rygg!”

2. sätta dig framåtvänd i barnkärran

”utan ögonkontakt förstår inte små barn att föräldern är där. Och föräldern ser inte hur barnet mår. Dessutom blir barnen överstimulerade av alla intryck!”

3. låta dig sova bakom ryggen på mig

”forskning som tyder på att barn som sover tillsammans med en förälder …….löper ökad risk …”

4. sätta dig i cykelsitsen som hängde på styret

”… sitsen fram måste monteras i ramen. Den skall inte monteras på styret …”

5. låta dig titta på teveprogram, som när zebran blir uppäten av krokodilen.

Förlåt!

Läste nyss om en 35-åring som var orolig för att bli äldre. Ständigt denna mara!

Om du inte visste det, så är maran den där kvinnan som smyger sig in i sovrummet på natten och sedan sätter sig grensle över den som ligger och sover. Enligt sägnen, så var det över bröstet. Fast det tror jag inte alls på. Det vet man ju hur tjejer är!

I går visste jag nog egentligen inte vad det ”civila samhället” avser för något. I dag vet jag möjligen något mer efter att ha läst förslaget. Men det var tungt, över 200 sidor och på slutet en massa sidor om vad sifferfabriken borde göra. Fast det hoppade jag, inte riktigt mitt bord.

Skälet till min kunskapshunger är en inbjudan från Örebronx Föreningsråd, som frågar ” Vill Din förening bli en Trygg och Medveten förening?”. Sen hänvisar rådet till proppen och jag fattar ingenting.

”avses här med det civila samhället en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor organiserar sig och agerar tillsammans för gemensamma intressen. Inom det civila samhället verkar bl.a. ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser, men även nätverk, rörelser och vissa ekonomiska föreningar, såsom nykooperativ och sociala företag.”

…

Nädå, det är inte bara om mörkhåriga damer på den här bloggen!

Det får bli en annan gång! Jag ska ju kolla på handboll i dag!

G’natt!

Mina intressen är för dagen något modifierade, så det blir inget om jag inte blir antastad förstås. Det är ju en helt annan sak, även om jag inte har nån htc.

[HAST 2]

2) (numera mindre br.) förhållandet att ngn har brådt (med ngt) l. måste göra ngt fort l. snabbt osv. l. att ngt brådskar l. behöver göras fort l. snabbt l. uytan dröjsmål, behåv avskyndsamhet l. snabbhet, brådska. RA 3:173 (1593). Effter der medh (dvs. med förordningen angående klädedräkten) i denne hasten inthet kan till endschap fullfares (så osv.). RP 16:206 (1655). Stannar man vid en bod (i Tiflis), gör sig egaren ingen hast. PT 1903, nr 78 A, s. 3. (†) Emedan hasten mig presserar. 

Allt enligt Svenska Akademien. SAOB spalt: H504; tryckår: 1930

.

Språket var roligare förr och mitt rekord står sig.

Färska räkor.

Några onyttiga feta ostar och lite gott bröd till.

Allt dränkt med vitt franskt vin.

Mobilen har jag lagt i kylen.

Bananer
Lingonsylt
Tvättmedel
Bröd
Tandkräm
Mjölk
238,27

… och inte en enda intressant såg jag i affären.

När hon den snygg, snygga mörkhåriga kom hem till mig, hade hon storlek 39 på bootsen och jag slutade röka och nästan också helt att kröka.

När man sen hittar en htc, så kan man fråga alla tjejer man möter om det är deras.

Fast de under 35 har inte någon htc, så dem kan man hoppa. Det ska man för övrigt alltid göra.